Mitt 122:a inlägg på bloggen

Fick frågan idag om jag någonsin är rädd när jag håller på med hästar.
Jag är faktiskt aldrig rädd, ge mig en häst och jag rider den/ryktar den/hämtar den i hagen!
Nogger är en otroligt underbar och snäll unghäst, men jag har ridit många unghästar som inte är lika snälla som honom.
Men jag är inte den som hoppar av och går och sätter mig i ett hörn och lipar utan jag gör mitt bästa, kanske flyger av några gånger men jag tar mig alltid upp igen på nått sätt.
Jag tror inte att man kan bli någon bra ryttare, eller människa över huvudtaget, om man går runt och är rädd hela tiden, tänker på dom värsta saker som kan hända.
Det är ju oftast då det händer saker, tror du att hästen ska sparka dig så kommer den sparka dig, så är det bara!
Men går du in i boxen eller vart det nu är och visar att du fan inte ger dig utan att du är bossen så kommer du bli mycket mer respekterad utav hästen.
Visst jag har skadat mig mycket, många sjukhus besök osv pga av att jag sätter mig på dom värsta hästarna men spela roll, hästar är mitt liv och jag lever för det och jag kan lika gärna dö för det också.
Det spelar ingen roll hur stor eller liten hästen är, jag har ridit hästar på 170 som vilat i 3 månader och det är med varierande resultat med det mesta brukar lösa sig i slutändan men man får räkna med några brutna ben, det är en tuff sport vi håller på med.
Om man bara går runt och är rädd kommer man aldrig utvecklas, man sitter bara där och rider på den gammla skraltiga ponnyn som inte orkar mer än gå rakt fram.
Men rider man dom sjuka hästarna som ingen annan vågar rida så kommer man till slut lära sig hur man hanterar varenda situation som kan uppkomma.
.
Mitt liv har alltid varit full fart och hel galet, men jag trivs med det och jag tänker inte sluta rida vad som än händer!
Lever man för någonting så kan man inte vara rädd för det utan man får respektera att det är ett djur på 600 kg som behöver att du visar att du finns.
Men gör man inte det så lär sig hästen inte att det är du som bestämmer och då kommer den börja släpa runt på dig, och det är inte många ryttare som tar 600 kg på axeln och ställer det precis där dom vill ha det.
.
Men när man väl lyckas, när man kommit så långt att man blir ett med då finns det inget bättre!
.
Man svävar över stora och höga hinder och allt detta tack vare våra vackra hästar.
Men går du ut från hoppbanan när hästen vägrar och slänger av dig så kommer den fortsätta göra det.
Så upp med dig igen och se till att komma över det där jävla hindret!
Ber om ursäkt för alla fula ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0